17:00
Niko åker cross
Snart far vi till Närke igen. Hälsa på mamma, fira Zacharias och sen USÖ på måndag. Måste komma ihåg att fråga G varför N har fått svarta grova benhår enbart där gipset varit. Ser lite roligt ut ^^
Nej nu måste jag springa runt ett par varv innan jag blir nipprig
Varför mår jag såhär igen. Känner mig rastlös, orolig, ångestig o nere. Jag hatar det.
Vill göra nått men inget känns rätt. Inget blir bra.
Vill shoppa men det är meningslöst. Det ger inget annat än hål i plånboken.
Tårarna smyger fram, utan anledning. Så meningslöst.
Funderar på att skippa citalopramen, men jag kan inte bara tvärsluta tyvärr :/
Vila i frid underbara tant. Det var en ära att få vara din slav i några år
20 år och lite till fick du bli. En katt som fick uppleva paradiset på jorden. Att få tas hand om Daniel måste vara det bästa någonsin.
Jag älskar dig skruttan, du lämnade ett stort hål. Du kommer aldrig någonsin glömmas bort <3
Nej, bara fet.
Jag gillar inte att vara med på bild, för då går det inte att blunda för hur stor jag blivit.
Jag som kunde äta vad som helst o ändå vara mager.
Jag vägde 61 kilo som mest när jag väntade Niko.
Nu är det inte så långt kvar till tresiffrigt.
Ångest o avsky.
Kläderna passar inte och jag vill inte köpa nytt. Jag vill inte se hur stor jag är.
Klädstorlekarna känns som ett hån. Kläder jag tidigare drunknade i går knappt upp över knäna.
Visst, jag är inte såååå stor, men för att vara jag o i mitt huvud så är jag enorm. Äcklig.
O jag har inget emot stora människor. Jag har något emot mig